Adolf Hitler |
Demokratins Adolf Hitler eller
Robert Mugabe |
diktaturens Robert Mugabe?
Kanske texten hjälper dig till ett klarare val?
Låt oss se.
Kanske texten hjälper dig till ett klarare val?
Låt oss se.
Demokrati eller diktatur? Tunisien, Egypten och Libyen med flera diktaturer, eller för vissa rättare sagt f.d. diktaturer, är länder vars befolkning fått nog av diktaturen/sin diktator. De faller likt kommuniststaterna i Europa efter andra världskriget. Positivt är det. Vid första anblick i alla fall.
Dagens uppfattning demokrati är prydd med argument och exempel som är lyckade.
Demokrati associeras med frihet, fri röst och rättigheter. Den automatiska och intuitiva reaktionen på Tunisiens och Egyptens diktatorers fall blir genast positiv och man glädjs åt deras steg mot ett mer liberalt samhälle där varje individ får sin röst.
I Debatt på SVT hör man hur en iranier beskriver sin tid i Iran och säger att demokrati är det finaste som finns.
Vad man glömmer är att Iran faktiskt är en "demokrati". Likaså var tredje rikets Nazityskland, till en början i alla fall. Vid en demokrati ger vi makten till folket, vars vilja inte kan styras eller inte behöver vara rationell. En vilja, en röst, en makt som kan påverkas av trender och som kan leda till kontroversiella beslut.
Ljusast: Demokrati. Mörkast: Diktatur. |
Den populära västerländska uppfattningen av diktaturernas fall i Mellanöstern är positiv, dock har vissa eftertänksamma kritiker utvecklat en negativ uppfattning. Man drar kopplingen till situationen mellan Israel & Palestina samt islam.
I arabvärlden uppmuntras ett naturligt och religiöst bundet försvar av sin broder och granne Palestina som man anser ha rätt till makten över Israels mark. Israels aktioner mot Palestina fördöms och när oskyldiga dör väcks ännu starkare känslor som väcker en försvarsmekanism. En försvarsmekanism som har varit nertystad av diktatorerna. Den negativa uppfattningen grundas i följande och menar att: revolterna är ett sätt att ge folket makten, vilken i sin tur ska leda till möjligheten att implementera politiska beslut som ska gynna Palestina. Exempelvis fiendeförklaringar mot Israel.
En extremism riskerar att utvecklas likt högerextremismen i Tyskland under 30-talet. Politisk extremism är vanligt förekommande vid lågkonjukturer och depressioner, precis de konjukterer och tider som nyligen varit aktuella i Mellanöstern.
Framtiden för demokratierna i arabvärlden ger oss därför två potentiella riktningar inom politiken:
1. Den liberala och sekulära riktningen.
2. Den demokratiskt valda extrema och religiösa riktningen.
Alternativen för styressätten:
Diktatur - kan vara en sund individ, men vi riskerar att det också kan vara en extrem & tyrannisk sådan.
Demokrati - kan vara en sund befolkning, men vi riskerar att det också kan vara en extrem & tyrannisk sådan.
Slutsats: Diktatur är bra om man har en godhjärtad och förnuftig ledare och en tragedi vid motsatsen.
Demokrati är också bra om man har en förnuftig befolkning och vid stabila konjukturer, samtidigt som det kan utvecklas till extremism vid dåliga tider.
Frågan är vilket som är det säkraste alternativet.
Har du bestämt dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar