Anders Behring Breivik - Attentaten i Norge

Anders Behring Breivik

En tragisk dag för Norge. Den 32-årigas norrmannen Anders välplanerade makabra massmord, eller med som han beskriver det "reaktion mot islamisering, kulturmarxism och multikulturalism", skakade om Norge och blev nerskriven som landets andra värsta händelse sedan andra världskriget.

Enligt tempelriddaren och frimuraren var det islamiseringen som förorsakade denna händelse. Ett manifest på 1500 sidor, beståendes av beskrivningar av nuläget i Europa, islamisering samt uppmaningar, var författat av norrmannen. Efter att ha distraherat polisens och världens uppmärksamhet till regeringskvarteren i Oslo med hjälp av en bomb av konstgödsel, hoppade Breivik iklädd polisuniform av sin bil på ön Utöya och drog fram sitt vapen och började skjuta en efter en. På ön hade AUF, ett socialdemokratiskt ungdomsförbund sitt årliga sommarläger och 68 liv senare, står den kristna fundamentalisten inför rätta. Han erkänner sitt ansvar för dåden, men nekar till brott.

Den intressanta delen i denna händelse är Breiviks syftet med allt, vilket media och världen just nu inväntar. Vi har en ganska smart man som går ut och begår massmord, ett dåd som planerats i flera år och till råga på allt, har han författat ett manifest på 1500 sidor. Poängen, är det som alla inväntar. Vad vill han egentligen?

Hans senaste uppmaning var att rättegången mot honom skulle hållas med öppna dörrar. Varför, kan man fråga?
Många spekulerar kring att om det blir som han önskat, blir rättegången en arena för Breiviks hatbudskap och uppmaningar till terror. Å andra sidan, om den hålls med stängda dörrar, blir det ett slag mot demokratin och ett öppet samhälle. Ett dilemma.

"Målet för den europeiska motståndaren är inte att vinna rättegången, utan att lägga fram alla tillgängliga bevis som presenteras i detta kompendium, och i sin sak så fördelaktigt som möjligt för att generera maximalt med sympatisörer och anhängare för den nationella och/eller europeiska patriotiska motståndsrörelsen." skriver han på internet före attentatet.

Vad vi vittnar om i Europa i dagsläget, är en våg av politisk högerextremism som orsakats av rädslan av ett islamiserat Europa. Ett islamiserat Europa? Gisele Litman som skriver under pseudonymen Bat Ye'or har i sin bästsäljare Eurabia - the Euro-Arab Axis beskrivit hur ett framtida Europa influerats av "arabien", syftandes på islam. Islamister har även uttalat sig, exempelvis i England, om en successiv diskret islamisering av Europa, bl.a. genom invandring och genom förökning som man dokumenterat i förorter i Frankrike där källor hävdar att muslimska extremister till förespråkare knackar dörr och förespråkar polygami i syfte att öka antalet barn, antalet muslimer. Strategin sägs helt enkelt vara att så så mycket som möjligt för att sedan kunna skörda en majoritet i den europeiska demokratin och sedan islamisera. Man pekar på den euorpeiska civilisationen som en uttömd kraft, som italienska författarinnan Oriana Fallaci beskriver som "en cigarettfimp".

Spekulationer eller inte, sant eller falskt. Oavsett vad, har detta genererat en opposition hos européerna.
Sverigedemokraterna i Sverige, Nederländarnas Geert Wilders, Danska Folkeparti och månader gamla English Defence League. EDL är ett extremt tillskott till islamiseringens opposition i huvudsakligen England. Även om organisationen i majoritet består av fotbollshuliganer och hobbybråkmakare, är det ett tydligt resultat av högervågen i Europa. Likt Hitlers nationalsocialistiska fronts spridande i Tyskland innan andra världskriget och deras hat mot judar, sprider sig högerextremism i Europa som en reaktion mot islam, islamister men samtidigt också muslimer i allmänhet.

Anders Behring Breivik är just ett resultat av denna konflikt. Han har slagit gnistan som får igång en öppen debatt i Europa, en öppen framfusig debatt som tidigare varit tyst och inte velats ta itu med, i Sverige i alla fall.



Tragiskt nog krävdes 68 liv för att få igång den.

Sanktion - diplomatisk men mäktig

Sanktioner mellan länder blir allt vanligare och vanligare. Istället för direkt anfall eller krigsförklaringar har den diplomatiska riktningen som bestämdes för världens makter efter andra världskriget influerat hur politiska makter vidtar åtgärder för att reglera, styra och justera.

Just i exemplet med aktuella Libyen, har bl.a. EU vidtagit sanktioner mot Libyen. 

"Det planeras embargot på vapenleveranser till detta land som svar på våldsanvändningen mot demonstranter. Dessutom frysas alla bankkonton, som tillhör Muammar al-Gaddafis familj, som inte heller får resa in i EU-staterna." skriver http://swedish.ruvr.ru. 

Enligt NE lyder definitionen av sanktion såhär: sanktion (lat. sa´nctio, se sanctio), inom juridiken sammanfattande benämning, oftast i pluralformen sanktioner, på straff, ersättningsskyldighet m.fl. påföljder av rättsstridigt handlande. Termen används inom folkrätten om åtgärder som vidtas mot stater som bryter mot det internationella regelsystemet. 

Detta är alltså ett sätt att bestraffa ett land som bryter mot ett regelsystem eller avtal. På så sätt drabbas i sin tur av ekonomisk instabilitet om man inte förändrar vad majoriteten av länderna efterfrågar eller föreslår. På detta sätt kan länder tvingas till beslut.  En annan diplomatisk metod är bojkott, vilket innebär att man stoppar alla leveranser från/till ett visst land. De nämnda metoderna har tillämpats på bl.a. Israel och senast Libyen.

När man tänker efter så inser man att det är ett effektivt sätt, men det kan liknas vid utpressning, något som vid missbruk eller vid fel tillämpning är skadligt för rättigheter och stater som är "annorlunda".

Detta maktinstrument kan därför både vara positivt och negativt, det är diplomatiskt i alla fall. 

Finanspolitik

Att styra ett lands ekonomi är essentiellt för att skapa en balans som befolkningen själv inte kan hålla.
De ekonomisk-politiska medlen som finnanspolitiken har anknytnignar till budget främst.
När det gäller budget finns två sorters budgets för de två olika konjukturerna.


Som vi vet har vi:
lågkonjuktur: låg konsumtion, låg efterfråga och hög arbetslöshet
högkonjuktur: hög konsumtion, hög efterfråga och låg arbetslöshet.

Vad finanspolitiken vill uppnå är en trend som gå mellan dessa konjukturer, en stabil trend, varför?
Trenden hamnar som ett snitt mellan låg- och högkonjuktur. Man vill inte att ekonomin expanderar för snabbt eller för sakta. Därför eftersträvas trenden som är en BNP som ett snitt mellan för hög och för låg BNP.
BNP= bruttonationalprodukt, värdet på totala värdet på varor och tjänster som producerats.

Trenden är alltså ambitionen. Hur gör man då vid de olika konjukturerna?

Lågkonjuktur: för att få igång och öka efterfrågan underbalanseras budgeten. Utgifterna är därför högre än intäkterna pga. investeringar i projekt, skattesänkningar och lägre avgifter bl.a. just för att öka eftergrågan.

Högkonjuktur: då gör vi motsatsen för att bromsa upp utvecklingen och överbalanserar därför budgeten. Intäkterna är större än utgifterna vilket innebär att finanspolitiken stramar åt sin budget, ökar skatter och fler avgifter. Man minskar alltså efterfrågan.

Denna sortens metod för att ständigt sikta in sig på den stabila trenden genom att tillämpa det motsatta sättet kallas kontracyklisk konjukturpolitik. Det innebär med andra ord att staten gör det motsatta mot vad hushållen gör. Om konsumtionen är låg hos hushållen, tillämpar staten en expansiv finanspolitik som genererar en ökad konsumtion. Om konsumtionen är hög hos hushållen, tillämpar staten en åtstramad finanspolitik som genererar en sänkt konsumtion.

Socialismens utveckling i Sverige

Per Albin Hansson - statsminister/försvarsminister/partiledare under 30-talet

Socialism i grunden handlar om det klasslösa samhället, där den offentliga sektorn äger företagen och på så sätt styr produktionsmedlen. Målet är att man inte ska göra skillnad på människor och istället skapa en vi-känsla där man tillsammans enade skapar en välfärd. Den enskilda individen står därför inte i centrum, även om det är den som vid extrem socialism-> kommunism styr. Socialisternas "profet" är Karl Marx och andra kända namn på ledare är Mao Zedong (Kina) samt Lev Trotskij (Ukraina) som båda fått ideologier uppkallade efter varandra.

I Sverige är en av de större namnen för socialismen Per Albin Hansson som är mannen bakom verkställandet av det välkända "folkhemmet" som syftar på ett samhälle där fattiga och sjuka får ekonomiskt stöd via staten från det arbetande folket. Alltså via skattemedel.

Göran Perssonons tid var ganska framgångsrik för Socialdemorkaterna, men hans avgång efter valförlusten gav Mona Sahlin möjligheten att träda fram som partiledare, något som misslyckades. Rent partipolitiskt så har politiken förts åt höger. Socialdemokraterna har antagligen pga. folkets trend och sug efter skattesänkningar, godkänt flera skattesänkningsförslag. Man har tydligt märkt hur S följt med liberalismvågen vilket även kan ha bidragit till de dåliga valresultaten då partiet saknat ett bestämt fäste.

Mona Sahlin misslyckades

Lyckas Håkan Juholt?

Mona Sahlin misslyckades och nu träder en ny entusiastisk och betydlig mer passionerad och säker partiledare fram, nämligen Håkan Juholt! Juholt har lovat en betydligt starkare socialistisk anda och rikting i partiet, något som är en intressant satsning.

Är socialism något aktuellt för ett land i utveckling? Det får folket bestämma!

Vilken (röstar) du på?

Adolf Hitler

Demokratins Adolf Hitler eller

Robert Mugabe

diktaturens Robert Mugabe?
Kanske texten hjälper dig till ett klarare val?
Låt oss se.

Demokrati eller diktatur? Tunisien, Egypten och Libyen med flera diktaturer, eller för vissa rättare sagt f.d. diktaturer, är länder vars befolkning fått nog av diktaturen/sin diktator. De faller likt kommuniststaterna i Europa efter andra världskriget. Positivt är det. Vid första anblick i alla fall. 

Dagens uppfattning demokrati är prydd med argument och exempel som är lyckade. 

Demokrati associeras med frihet, fri röst och rättigheter. Den automatiska och intuitiva reaktionen på Tunisiens och Egyptens diktatorers fall blir genast positiv och man glädjs åt deras steg mot ett mer liberalt samhälle där varje individ får sin röst. 

I Debatt på SVT hör man hur en iranier beskriver sin tid i Iran och säger att demokrati är det finaste som finns.

Vad man glömmer är att Iran faktiskt är en "demokrati". Likaså var tredje rikets Nazityskland, till en början i alla fall. Vid en demokrati ger vi makten till folket, vars vilja inte kan styras eller inte behöver vara rationell. En vilja, en röst, en makt som kan påverkas av trender och som kan leda till kontroversiella beslut.

Ljusast: Demokrati. Mörkast: Diktatur.

Den populära västerländska uppfattningen av diktaturernas fall i Mellanöstern är positiv, dock har vissa eftertänksamma kritiker utvecklat en negativ uppfattning. Man drar kopplingen till situationen mellan Israel & Palestina samt islam.

I arabvärlden uppmuntras ett naturligt och religiöst bundet försvar av sin broder och granne Palestina som man anser ha rätt till makten över Israels mark. Israels aktioner mot Palestina fördöms och när oskyldiga dör väcks ännu starkare känslor som väcker en försvarsmekanism. En försvarsmekanism som har varit nertystad av diktatorerna. Den negativa uppfattningen grundas i följande och menar att: revolterna är ett sätt att ge folket makten, vilken i sin tur ska leda till möjligheten att implementera politiska beslut som ska gynna Palestina. Exempelvis fiendeförklaringar mot Israel.

En extremism riskerar att utvecklas likt högerextremismen i Tyskland under 30-talet. Politisk extremism är vanligt förekommande vid lågkonjukturer och depressioner, precis de konjukterer och tider som nyligen varit aktuella i Mellanöstern.

Framtiden för demokratierna i arabvärlden ger oss därför två potentiella riktningar inom politiken:

1. Den liberala och sekulära riktningen.

2. Den demokratiskt valda extrema och religiösa riktningen.

Alternativen för styressätten:

Diktatur - kan vara en sund individ, men vi riskerar att det också kan vara en extrem & tyrannisk sådan.

Demokrati - kan vara en sund befolkning, men vi riskerar att det också kan vara en extrem & tyrannisk sådan.

Slutsats: Diktatur är bra om man har en godhjärtad och förnuftig ledare och en tragedi vid motsatsen.
Demokrati är också bra om man har en förnuftig befolkning och vid stabila konjukturer, samtidigt som det kan utvecklas till extremism vid dåliga tider.
Frågan är vilket som är det säkraste alternativet.
Har du bestämt dig?

Skjutning i USA - följd av Sarah Palins dödslista?

Palin trampar fel - igen

På tal om publiceringar gick S.Palin ut med en minst sagt kontroversiell publicering, uppmanandes att på ett onämnt sätt göra sig av med politiker och demokrater markerade över en karta över USA som ansågs i hennes ögon som motståndare till Palin. De markerades med vita respektive röda "gevärsikte". En av de var Gabrielle Giffords, en av politikerna och representant i kongressen som blev skjuten i huvudet av misstänkte Jared Lougner.

Att en föredetta vicepresidentkanditat och just nu toppolitiker i USA indirekt uppmanar till utrensning av politiska motståndare är en stinkande och vedervärdig skamfläck i en demokrati som USA där motståndarna ska ses som ett måste och inte som ett hot.

Nu efter skjutningen tog Sarah bort sin lista från Facebook/hemsida.

Hennes slagord: "Let's not retreat, let's reload" tilltalade uppenbarligen någon.

Bör vi veta vem som är misstänkt?

I lördags beskjöts flera politiker i Tucson av en ung man  under tiden som de höll en presentation. Flera skadades och man tenderar till att kalla skjutningen för massaker men ändå inte fullt ut. Aftonbladet var snabbt framme och publicerade namn och en kostnadsfri självbiografi och analys av och för mannen som misstänks.
Mannen vid namn Jared Loughner sak tydligen ha gillat att röka marijuana, föraktade alla religioner och även analfabeter. Gatan kollade man också upp och översatte: " Norra Ensamhetens gata" och man fick även reda på husnumret 7700. Sammanfattningsvis skrev Aftonbladet i artikeln en kort självbiografi, information om bostad och även fritidsintressen - redo för alla turister och nyfikna att köra förbi och ta ett foto bredvid huset kanske?
Problemet är att mannen inte är dömd.

Jared Lougner - (min publicering av bilden kommer
 nog inte påverka den redan gjorda skadan)

Även om mannen brottades ned flyende från platsen av ett par och är på sannolika skäl misstänkt så är han fortfarande inte dömd. I detta fallet är han nästintill dömd. Men inte längesedan var "den nya Lasermannen" igång i Malmö och så fort man hade en misstänkt var Expressen framme och publicerade bild och därpå kom Aftonbladet, trot sin antagoniststatus och sitt förakt gentemot Expressen, och gick de i spåren.

Mannen var misstänkt, men tidningarna föll för läsarintäkterna som en publicering skulle få och publicerade och tog sig medvetet an risken att bli åtalade för förtal, men ignorerade fullständigt konsekvenserna mannen skulle få leva med.

Föreställ er en publicering av er med rubriken "Misstänkt för mord". Ponera att ni blir frisläppta och alla era vänner, arbetsgivare, skolkamrater och hela samhället har ett stort svart frågetecken svävandes ovanför dig.
Inte en enda arbetsgivare vill anställa manne, majoriteten bryter kontakten med en mördare och att ständigt ha misstanken om en potentiell mördare bredvid dig är inget man önskar.
Konsekvenserna är således förödande. Trots risk för åtal för förtal är straffets storlek tillräckligt avskräckande för tidningar.

Slutsatsen lyder: Hårdare straff för förtal och en önskan till media att inte falla för sin girighet och gå miste om sin goda identitet, även om den i vissa fall är obefintlig.