Motionen som berörde demensvården lades fram av SD och V, stöttades av såväl S som Mp, något som Kenneth Johansson förklarade med att "de ligger i samma tillkännagivande".
Implementering, ett finare ord för verkställande, i Riksdagen av ledamöter och partier är en grund inom demokratin då representativen helst ska vara fullständig. Ska man dock lita på att politiker ibland vet bättre än sina röstare eller ska man helt och hållet gå efter "order"? Hur berörs representativiteten? Och är det inte ett svek att inte utföra vad man lovat? Samtliga frågor berör åsiktsrepresentativiteten.
Åsiktsrepresentativitet är ett ord för hur väl partiet speglar sina anhängare när det gäller opinion. Dilemmat som uppstår då: Röstarna röstar på partiet för dess opinion och löften, men om denna opinion och dessa löften inte verkställs, hur är det med representativiteten då?
Dilemmat diskuterades redan på 1700-talet och slutsatsen blev att riksdagsledamöterna inte skulle vara bundna av instruktioner utan skulle basera beslut på samvete och förstånd.
Ihågkomna kommentarer var bl.a.:
"De valda skall vara åsiktsrepresentativa för sina väljare och genom denna åsiktsrepresentativitet ska folkstyrelsens överordnade mål, folkviljans förverkligande, främjas" sade Jörgen Westerståhl, svensk statsvetare.
"... väljarnas önskemål ofta är påfallande ointelligenta, trånga och egoistiska och det kaan vara svårt för alla att förstå varför vi bör dyrka detta helgonskrin [det vill säga demokratin] när det gäller politiska beslut."
tyckte Joseph Schumpeter, amerikansk statsvetare.
Denna diskussionens följd i demokratin har blivit två sorters sätt för röstare att ha inflytande:
Valdemokrati och Deltagardemokrati.
Valdemokratin: Innebär ett indirekt inflytande via val som indikerar röstarnas åsikter.(Indirekt demokrati)
Deltagardemokratin: Innebär istället direkt inflytande via fler val under året förutom valdagen, och kan även sträcka sig till direktdemokrati - decisiva röster - avgörande röster.
Skillnaden mellan dessa är att valdemokratins representativ är indirekt då representanter väljs som ska utföra sitt uppdrag, medan deltagardemokratin ger röstarna ett större inflytande, med fler valmoment samt ibland decisiva röster som avgör. Skillnaden blir att beslutet fattas av kompetenta representanter i valdemokratin, medan folket röstar oftare och möjligen med mer makt i deltagardemokratin.
Representativiteten är självklart större med deltagardemokratin, men den kan vara skadlig.
Ett ex. desivia röster via direktdemokrati och valdeltagardemokrati är minaretförbudet i Schweiz, något som kan ses som främlingsfientligt agerande.
När S röstar på SD:s förslag ska vi inte glömma att det även var V:s förslag. Men är det rättvist mot röstarna att ändra olika beslut, eller ska vi kanske lita på att de tänker och resonerar rätt?
Hur som helst är det fina med demokratin att vi fattar besluten och att våra representanters agerande inte kan gå obestraffade om vi väljer så.
Demokratins livskraft finns i konkurrensen mellan de nödvändiga eliterna, en konkurrens som i en diktatur är ett hot.
Ska nr. 10 själv skjuta frisparken eller gör nr. 8 jobbet bättre? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar