Min syn på Wikileaks är väldigt klar: en organisation vars syfte är att avslöja konfidentiellt innehåll och hemliga aktioner, något som av allmänheten väcker en stor förundran, då vår nyfikenhet ständigt är aktiv. Skvallermarknaden är en av finanskrisens oberörda marknader och står jämt stabil då den har en evig efterfrågan från nyfiket folk. Samma gäller de politiska hemligheterna. Vi vill veta vad som händer bakom de stängda dörrarna. Vad som sägs när ingen hör. Vi vill helt enkelt veta.
Är vår politiska nyfikenhet negativ? Både ja och nej. Jag finner svaret i offentlighetsprincipen. Något vi i Skandinavien levt med och är vana vid.
Definition och information: offentlighetsprincipen, grundläggande princip för svensk rättskipning och offentlig förvaltning enligt vilken statens och kommunernas maktutövning ska stå under allmän insyn och kontroll.
Sista biten är den som orsakar, i samspel med vår nyfikenhet, vår stora efterfrågan på att avslöja det dolda, vilket inte nödvändigtvis är fel! Vi bör eftersträva offentlighet och rätt till allmän information! Vi ser det som en del av demokratin, en del av våra rättigheter, vilket det är.
Världen är dock fylld av sekretessbelagd information som vi inte bör veta om. Om alla visste allt om allt skulle vår säkerhet sättas på spel, vilket skulle ha en kontraproduktiv effekt på våra demokratiska krav.
Därmed ligger det, i befolkningens och allmänhetens ansvar, att respektera konfidentiellt material.
Kalle hemlighetshåller sitt betyg i spanska, Ahmed vill inte avslöja var han kommer ifrån, Burger King vill inte avslöja sina hamburgerrecept och USA vill inte avslöja sina diplomatiska kommunikationsstrategier.
Vi kan ta ett exempel där vår nyfikenhet tillfredsställs samtidigt som våra rättigheter sätts åt sidan. Vi skjuter oss själva i foten helt enkelt.
Exemplet: Alla vill veta vilken politisk åskådning Ingvar Kamprad har. Nyfikenheten blossar upp i media och i slutändan får en anonym och fristående organisation tillgång till hans valsedel. Vi får reda på att han röstat på Moderaterna och vår nyfikenhet är tillfredsställd. Folket är glada och går nöjda hem och lutar sig tillbaka i soffan. Parallellt med detta inser ingen att en av våra rättigheter och demokratiska krav brytits, nämligen valhemligheten. Rätten att inte behöva berätta vem man röstar på.
Självklart bör illegala och orättvisa handlingar som hållits hemliga, exempelvis Reutersfotograferna som mördades i Irak, göras offentliga och på så sätt belysa problem, vilket bl.a. medias uppgift är. Dock ska inte individers och nationers säkerhet sättas på spel, enbart för att tillfredsställa folkets beroende - samtidigt som vi ska ha en måttlig granskning av det konfidentiella även om det är ämnat att vara konfidentiellt.Orsaken är vad det konfidentiella leder till:
Maktberoende politiker, presidenter och kungar är exempel.
(Se: Stalin - den stora utrensningen)
Konfidentiellt - sluten krets - ökad makt för elit - maktmissbruk- varning!
Se:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8233778.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8231305.ab
"some things are just better left unspoken", drf håller jag definitivt med dig jag menar varför ifrågasätta saker och ting om man redan har det bra under deras styre? Dock, tycker jag även personligen att man inte borde vara "rädd" om man inte har något att dölja/"skämmas över".. Och med tanke på "elitens" reaktioner när vissa konfidentiella dokument avslöjas, no wonder people crave for more.... ?
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag förstår mig delvis på ditt resonemang, men dock drar du slutsatsen, att man inte bör oroa sig om att offentliggöra konfidentiella dokument om de inte innehåller något skumt, är vagt.
Om receptet för CocaCola avslöjades skulle ledningens reaktion likna "elitens", men här döljs inget skumt?
Vi måste därför respektera det konfidentiella samtidigt som vi inte kan låta det vara helt då det kan missbrukas inom stängda dörrar. Vi måste därför välja vem vi ska förlita oss på, media&folket eller myndigheterna :)
Hej!
SvaraRaderaNej, jag menar inte att man inte borde oroa sig över det, mer att man kanske borde vara mer försiktig angående reaktionerna efter, samt ju starkare man reagerar till ett problem, desto fler frågetecken dyker upp? vilket även leder till att människor kräver fler svar.. Man reagerar helt enkelt inte om man inte har något att dölja. Och om det visar sig att det som avslöjades, var fel och kränkande mot "eliten" och de rättigheter som finns, men däremot ett "nyttigt" avslöjande för allmänheten som även ger folket en chans till att ifrågasätta de styrandes position, kanske är det värt det? I think it depends on the situation och det är självklart att man borde vara noga med vem och vad man litar på.. det gäller helt enkelt att man alltid el så ofta man kan, är källkritisk :)
Tja!
SvaraRaderaKänsligt material kan både vara positivt och negativt. Vägen till ett avslöjande, för att avgöra om det är negativt eller positivt, är dilemmat, grävande journalistik som kränker rättigheter och lag eller laglydande journalisitik som främjar för maktmissbruk?
Källkritisk ska man alltid vara! :)